Så blev jag frisk från utmattning
Miljonkronorsfrågan – hur blir man frisk från utmattning egentligen? Ja du, såklart finns det inget givet svar, det beror på, är olika för alla och så vidare. Men det finns däremot några saker som jag vet hjälpte mig att efter två, tre år tillfriskna. Här är fem saker jag lärde mig av min utmattning.
Det har tagit många år att ta mig hit. Jag blev sjuk 2018 och det är inte förrän de senaste en, två åren som jag har känt mig frisk. I början av tillfrisknandet slog det mig ofta, hur mycket jag orkade. För några år sedan trodde jag aldrig att jag skulle komma dit. Och idag, ja nu känns utmattningen mer som ett minne från förr – för idag är jag friskare än någonsin, men det trodde jag aldrig. Jag trodde aldrig att jag skulle bli frisk när jag var mitt i skiten. Det är därför jag delar det här med dig, för att jag vill ge dig hopp – det går att må bra igen, jag lovar.
Men det går inte fort och man kommer inte "tillbaka" – man ger kroppen tid och lär sig att skapa ett nytt, hållbart liv. Sedan kan man ju diskutera vad det innebär att vara frisk från utmattning. Ja det vet inte jag riktigt, det är ju så olika för alla. För mig har det handlat om att jag känner att jag orkar göra saker, att jag känner mig normal och att det inte står UTBRÄND i pannan på mig längre. Och sakta men säkert har det känts allt mer avlägset.
5 saker jag lärde mig av min utmattning
1. Att acceptera sjukdomen
Det är bland det svåraste och något som jag tror de flesta bråkar med, att acceptera. Att förstå och till slut acceptera att kroppen är ur funktion och inte på något sätt som den var förr. I början av min utmattning ville jag inte tro det. Jag tänkte att jag bara var lite utbränd en stund och snart var jag tillbaka. Men det var ju inte så. Kroppen, hjärnan, själen och allt som var jag, var ju sjuk.
2. Att det tar tid
Utmattning är inget som går att bota bara sådär, det finns inga quick fixes – det tar tid. Jag behövde förstå att min kropp och hjärna var sjuk, förstörd och att återhämtning skulle ta lång tid. Det är så lätt att känna hopplöshet och tro mig jag har känt det så många gånger. Men så här med facit i hand tror jag att det tillslut handlar om att lära sig att känna tillit till långsamheten och tillit till sin kropp. Det kommer att bli bra. Kroppen tar all den tid den behöver. Och ja, för många tar det flera år.
3. Att lära känna kroppen
I början av min utmattning fick jag remiss till att börja på Stressmottagningens 6-månadersprogram (rehabilitering för personer med utmattningssyndrom). Jag fick lära mig om kroppen, om att vara snäll mot kroppen, men framför allt att lyssna på den. Jag kunde inte det. Jag var ett huvud med en kropp. Efter Stressmottagningen fortsatte jag med andra typer av fysioterapi som basal kroppskännedom och medicinsk yoga. Och till slut, lärde jag känna min kropp. För idag kan jag den utan och innan. Jag vet alla mina gränser, jag känner vartenda litet skav och jag vet vad jag behöver göra för att ta hand om mig själv. Det är ovärdeligt och något jag önskar alla, oavsett om man lider av stressrelaterad ohälsa eller inte.
4. Att se värdet i min resa
Jag jämförde mig mycket. Dels med andra fd. utmattade som jag följde på sociala medier, med mina vänner som verkade så friska och levande. Men också med mig själv och mitt friska, gamla jag. Det är så lätt att jämföra sig med precis allt och fastna i sorgen över att du inte är där du önskar att du var eller där du var förr. Till slut handlar det bara om dig och din resa. Acceptansen i att förstå att du, just nu i ditt liv har det så här. Det är en del av din livslånga resa. Men det är också bara en del, en pyttepyttedel. Livet är föränderligt och inget är för alltid.
Se om du kan se din resa. Hur du har växt och utvecklats de senaste åren och månaderna. Kanske kommer du också till insikt kring att du inte ens vill tillbaka? Varför skulle du vilja tillbaka till där du var när du mådde så dåligt? Du är på en resa. Det blev inte alls som du trodde, men du rör dig framåt – och det är det enda som räknas.
5. Att vara snäll mot sig själv
För att knyta ihop dessa för mig avgörande faktorer tror jag mycket handlar om den inre rösten och att jag har varit snäll mot mig själv. Det går inte att tillfriskna med en hård inre dialog. Även detta fick jag lära mig genom terapi både på Stressmottagningen, den medicinska yogan och tillsammans med min psykolog. Jag har fått lära mig själv att hålla mig i handen, att bli vän med alla de där jobbiga känslorna. Vi gjorde det tillsammans, mitt psyke, kroppen och jag.
Tillfrisknandet gick långsamt, sakta sakta började jag ana att nu, nu tror jag faktiskt att jag inte är utbränd längre. Och nu, några år senare tror jag verkligen att det är så det går till. En långsam process som tillslut leder till insikten om att utmattningen börjar blekna. Men det betyder inte att bakslag inte kommer att komma, eller att du kommer vara som du var förr. Även det lär man sig. För mig var det hoppfullt, att trots bakslag välja mig själv och mitt mående. Ingen annan kan göra det åt mig. Jag måste välja mig själv.
Påminnelse om att jag inte är utbildad inom ämnet, jag är ingen läkare, terapeut eller psykolog. Jag delar endast mina erfarenheter och personliga upplevelser.
Om du mår dåligt, eller tror att du kan vara påväg in i en utmattning, snälla sök hjälp. Vänd dig till din vårdcentral. Det finns hjälp att få.
Vill du lära dig mer om varningssignaler för utmattning, och vilken återhämtning som krävs för olika typer av trötthet?
Köp min e-bok “Utbränd: allt jag önskar att jag visste när jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom”. Det är en PDF fylld med hjälpsamma övningar för stresshantering.
